Att hålla hjärtat helt

... eller något. Hålla orden flödande, modet torrt och cederdoftande. Jag har ett bokmärke som jag fick när jag var liten, ett tunt snidat träark i cederträ som luktar sagor.

Åh. Ännu en refusering, den här gången på mailen:

"Hej, Det har varit intressant att ta del av ditt manuskript, men tyvärr tror vi inte på en utgivning. Tack för att du vände dig till oss!

Med vänlig hälsning, Albert Bonniers Förlag"

Jag tänker: Okej, manuset ÄR ofärdigt och en kan ha otur och det finns så många romanutkast att det är som att vinna på Triss att bli läst på riktigt och sedan utgiven. Den där gamla dängan om att inte ge upp, att tro på sig själv, att vara envis (gudars, vad jag kan vara envis, det gäller nästan att hejda sig ibland), hitta nya vägar, hålla hajarna i luften, se till möjligheterna... Ni vet. Kinderägget jag skrev om för några inlägg sedan. Författaren som är både god att läsa, trevlig att titta på och lätt att marknadsföra.

Eller så kanske jag helt enkelt inte platsar i den litterära världen. Hujedamej, den tanken eliminerar jag direkt.

Om refuseringsbrev

Här är två, inkomna häromveckan, en vecka efter att jag skickat in mitt manus.

"Hej! Tack för att du har skickat in ditt manus till oss som vi nu har granskat. Tyvärr måste vi tacka nej till utgivning. Eftersom vi får in en stor mängd material kan vi bara undantagsvis skriva personliga omdömen. Från och med september 2009 skickar vi inte längre tillbaka refuserat material. Manuskripten hanteras konfidentiellt och de som inte antas makuleras. Med vänliga hälsningar, Norstedts Förlag"

"Hej Emilie, Tack för att du skickat in ditt manus "Vind" till Natur och Kultur. Som du säkert vet är konkurrensen på bokmarknaden hård och vi måste därför tacka nej till utgivning. På grund av begränsade resurser kan vi tyvärr inte ge individuell kritik. Vi önskar dig lycka till på andra förlag! Med vänliga hälsningar, Natur & Kultur"


Himla snabbt jobbat med tanke på att det brukar ta förlagen åtminstone en månad att höra av sig. Det är så svårt med refuseringar. En får tänka Astrid Lindgren och associera vidare - Ronja Rövardotter, Bröderna Lejonhjärta, Barnen i Bullerbyn, mm, bullar, kanske ska baka, vilken sort, hitta en bra musik att baka till, vart la jag den skivan, vad gör de här skorna här? Sesam!
och sedan... vad är det här för kuvert? Just det, Norstedts, oh well äsch. Nu blir det bullar.

Få höra: Bästa musiken att baka till? Såhär kring jul är jag oförställt förtjust i dova julmelodier, gärna sjungna av någon sober brittisk kör. Och så Edith Piaf, förstås. Raka motsatsen.