Poesi. Papayarosa.

"Earth is the blue ball with the winning number on it."

ur: Weight av Jeanette Winterson

Teblomma

Det är så mycket som händer. Rågbröd i ugnen, ambulanssirener utanför, Nobelprisregn och ros och ris och rödbetsrynkor åt gårdagens utdelning. Är det bara jag som tycker att det luktar lite... för mycket smör om årets fredspris? Nog för att jag var helt över-mig-lycklig när Barack Obama blev framröstad som president men nu har vi ju hurrat, hela världen och vi har berättat omochom igen hur bra vi tycker att det är att någon förnuftig människa äntligen tagit över rodret på detta jätteskepp som är USA... Är det inte dags att lugna sig lite och låta den gode presidenten få sköta sitt jobb?

För det måste han ju. Och. Kanske är det där krutet bör ligga istället för att resa runt för att fiska hem OS-arrangemang och statyer?

Sedan, när jobbet är gjort eller åtminstone har fortskridit ett tag, då kan vi applådera och ösa konfetti. Säga inte bara att vi hoppas att han ska förändra utan att han faktiskt har gjort det. För det vill vi ju. Åtminstone jag. En president som självaste Toni Morrison har ställt sig bakom och uttalat att han är en "vis människa" måste ju ha en hel del vett bakom det där charmleendet.

Och sedan. Nobelpriset i litteratur. Jag kan bara säga att jag är tokglad över att ha hela Herta Müllers samlade författarskap att se fram emot att läsa, eftersom jag inte har läst en enda av hennes böcker. Av det lilla jag fick höra på radio och läsa i Göteborgs-Posten, tror jag att jag kommer att bli helt såld på hennes sätt att skriva. Firar Herta Müller här, med en teblomma:

Jag har haft lyckan att snubbla över två mycket upplyftande och lärorika podradio-program på P1:s hemsida. Ja, P1, såklart! Det ena är "Konstnären och penningen", ett reportage om skapande människor och ekonomi - ÄNTLIGEN ett program som tagit upp detta på ett rakt sätt! Där intervjuas bland annat författaren Peter Kihlgård om sin inställning till pengar och hur han livnärt sig under åren som skrivande. Det andra programmet, "Författaren som estradör", är en diskussion om hur författare framställs idag. Hemskt intressant och aktuellt; detta med att alla som skriver ska vara som Kinder-ägg är ju något en lätt kan få för sig. Det räcker inte med att skriva bra, viktigt också att vara snygg, hipp, ha vass tunga, vara sportig, folklig, introvert och exhibitionist, ha god inredningssmak osv. i all dödlighet. Båda programmen finns här.

Prisad prosa

Nu har årets Man Booker Prize-vinnare korats; Hilary Mantels bok Wolf Hall. Som tillgiven läsare av engelskspråkig litteratur försöker jag att hålla mig uppdaterad och läsa pristagarböckerna och det är sällan jag blir besviken. Förra året var det The White Tiger av Aravind Adiga som vann Booker-priset, en smart och vass skildring av Indien, osentimental men ändå förbannat rörande, berättad ur en mördares perspektiv. Är väldigt nöjd med att Booker-priset höjer sin statistik i könsfördelningen på pristagare i och med årets vinnare. Det har ju varit lite sådär genom åren (en anledning till att Orange Broadband Prize instiftades, ett initiativ av skrivande kvinnor för skrivande kvinnor). Läs mer om The Man Booker Prize här.

När jag ändå är inne på priser måste jag rekommendera författaren som fick årets Orange Broadband Prize, Marilynne Robinson. Hennes bok Gilead är verkligen ett bevis på att en bra historia inte behöver vara en sensationsspäckad sådan, att skriva om livet och om människors relationer, att gå djupt in på de minsta solblänk i tillvaron räcker för att göra en alldeles magisk bok. När jag läste Gilead i somras blev jag påmind om LIVET, hur strålande det är att kunna andas.

Och. Imorgon tillkännages årets Nobelpristagare. Trummor och trumpeter. Vem kan det bli?

V-ordet

Jag måste tipsa om en bok som jag läste förra året. Det är en samling monologer som har framförts i en massa olika länder och som skapat ramaskri för att ja, det är det en fitta gör. Och dessutom flera och dessutom i alldeles underbart vackra och skrämmande berättelser hämtade från världens alla kontinenter, om en kroppsdel som finns mellan var och varannan människas ben.
För hopp om alla kvinnors lust och lycka; läs boken The Vagina Monologues av författaren och historiesamlaren Eve Ensler. Kolla också in hemsidan för den brittiska turnén av pjäsen här.

Tankar om te

Det är en särdeles fin dag att dricka te på. De kinesiska teerna har vackrast burkar men för att vara ärlig så blir det mest Earl Grey i mina koppar. Starkt och mörkt som granbark. Just nu med en klick honung. Och. Ju större mugg desto bättre.

Vad har ni för favoritteer?

Äntligen

Yes! Där kom det. Regnet.

Vid sidan om rån och riksbanker

Om jag hade fått önska skulle det har varit regn idag. Jag skulle ha bäddat ner mig med Glitterscenen av Monika Fagerholm, mitt pågående stickprojekt och en bunt näsdukar. Jo. Det är ju höst.

I somras skrek jag efter soliga dagar men åh, just idag hade det varit fint med lite gråhet. Istället är luften fantastiskt äppelfrisk och flämtkall och solen lägger guldkonturer till och med på bilarna.

Att slåss mot utmattning är att göra det med kroppen som både vapen och sköld. Idag önskar jag att mitt pansar var lite tjockare, att världen inte var kristallskarp utan med något mildare kanter.