Julklappar som lyser

Såhär innan julhärjet drar igång på allvar måste jag slänga ut några titlar som har lyst upp mina tågresor/tankar/tisdagsonsdagsbestyr. En bok är alltid en fin julklapp, för det är inte bara en sak utan en dörr till en människas fortsatta liv. Säg det hemmabiosystem eller den bil som kan sägas göra samma sak - förändra, vägleda, sällskapa med en människa, inte bara i två år utan i trettio. Just. Trettio.
Så, om du vill investera i en livshållbar julklapp, lägg de här böckerna på minnet:

Hotel World av Ali Smith
Ali Smith blev uppmärksammad härborta när hon kom ut med (och fick pris för), The Accidental (med den märkliga svenska titeln Jag är allt du drömt), en himlabra bok, men väldigt annorlunda från hennes andra verk. Hotel World kom ut tidigare och enligt min åsikt är den bättre och djärvare. Om någon bok är LIV rakt igenom så är det den här. Jag vet ingen författare som kan börja en roman med ett "Wooohooooo" och faktiskt komma undan med det, till och med göra det genialt.

Pappan och havet av Tove Jansson
Har jag skrivit det förut? Den handlar om mumintroll men lika mycket om varje människas existens och varje levande organisms förhållande till vartannat. Att läsa den här boken är som att hitta hem, här får en vara människa, med tvivel, tysta dagar och hemliga önskningar. Och. En oerhörd kärlek till havet.

Weight av Jeanette Winterson
In all fairness, jag kunde ha skrivit Lighthousekeeping, men där den är kontemplerande, är Weight självransakande. Både ur författarens egen synpunkt (älskar förordet till den här boken) och för den som läser. Weight är en bok i Canongate-serien där olika författare skriver sina versioner av kända myter. Winterson har valt myten om Atlas och Herakles, Atlas som blir straffad av gudarna att hålla upp hela jordklotet, därav namnet på boken. Som alltid i Wintersons böcker finns också ett starkt berättar-jag, i det här fallet en person som försöker att hitta ett sätt att bära tyngden av livet, av de motsättningar som alla människor stöter på. Och sedan, den viktigaste frågan förstås: Måste man bära tyngden? Går det inte att leva utan den?

The Brief Wondrous Life of Oscar Wao av Junot Díaz
Gör dig själv en tjänst och glöm bort de dåliga recensionerna du har läst om den här boken. Den är fantastisk, den är pulserande, den är späckad med våghalsiga svängar i både språk och historia, den har helt underbara karaktärer OCH ett stycke viktig samtidshistoria - den om den Dominikanska Republikens vedemödor under Trujillo, eller El Jefe, som han också kallades.

The Mill on the Floss av Georg Eliot
Kände att jag behövde väga upp de nya böckerna med en riktig tungviktarklassiker. Kanske inte lika läst som Middlemarch av samma författare, men desto större anledning att ge sig på den. Jag läste den här boken förra året och den har inte släppt taget om mig än. Det är en STOR bok både i omfång och i språkbruk, men bli inte förskräckt, Eliot var en av dem som förnyade det engelska litterära språket. The Mill on the Floss är en berättelse om två syskon och deras uppväxt, hur de drivs isär, buntas ihop och alla människor som kommer och går i deras liv. I korthet. Det som grep tag i mig mest var hur Eliot skrev om tiden, att den verkade gå allt fortare (betänk! detta var på 1800-talet!!!) efter industrialismens genombrott. Om en vill läsa en författare som verkligen litar på sin läsare, som tar dig i handen och leder dig genom tiden, prova Eliot. Jag blev biten.

Lingon, litteratur och loppis

Det är något himla fint med att kunna köpa bra litteratur för ynka fem kronor. Jag gjorde fyra kap idag, Sara Lidmans Nabots sten, P O Enqvists Musikanternas väg, Iris Murdochs A World Child och Toni Morrisons Beloved. Gudars, att hitta Beloved för fem kronor! Det gick inte att låta bli, trots att jag redan har den hemma. Det finns säkert någon i min bokslukarkrets som vill ha den.

Lyssnade på Tendens på P1 nyss, en intervju med Kristina Axén Ohlin, f.d. moderat finansborgarråd i Stockholm som gick in i väggen och fick lämna sitt jobb. Vi är så många som har upptäckt att vi plötsligt står och stirrar grått och att ingenting berör oss längre eller att allt känns för mycket. En kan tycka vad en vill om Axén Ohlins politik (åtminstone gör jag det) men en hel del vettigt om tiden och om att vara duktig blir sagt i den här intervjun.

Mindre modern duktighet, mer rebellisk tantighet! säger jag och sätter tänderna i en plommon(hallon)grotta.

Alice Walkers bok berör mig så djupt. Det är en bok som jag läser till frukost, inte innan jag lägger mig, för att det är mycket hemskt som tas upp och jag föredrar att låta de sakerna ligga och dra i mitt huvud en hel dag än att grubbla över dem på natten. Hon skriver mycket om att återvända till sitt "pagan self", det jag som enligt henne rycktes bort med våld när de vita kristna koloniserade stora delar av världen. Det blev slaveri och slaveriet ledde till självförakt och just detta med självförakt tror jag är så viktigt att ta upp i debatter om varför en del tar för sig av kakan och andra inte gör det. Till exempel varför det finns så få kvinnliga höjdare inom politik- och affärsvärlden. Ett väl uttjatat ämne och ändå så förbannat aktuellt. Fortfarande. (Emmeline Pankhurst vänder sig i sin grav.)

" 'Pagan' means 'of the land, country dweller, peasant' all of which my family was. It also means a person whose primary spiritual relationship is with Nature and the Earth. [...] And Christianity, we were informed, had fought long and hard to deliver us from that. In fact, millions of people were broken, physically and spiritually, literally destroyed, for nearly two millenia, as orthodox Christian Church 'saved' them from their traditional worship of the Great Mystery they perceived in Nature." ur: Anything We Love Can Be Saved av Alice Walker

Med detta citat vill jag på intet sätt påstå att kristendomen är en ond religion eller att de stamreligioner som Walker pratar om, är de enda sanna. Men. Detta att sätta sig över människor. Att diktera villkoren för hur människor ska leva sina liv, att se ner på dem om de inte gör som en själv. Att begära att de ska ta det varsamt sedan och vara tacksamma för varenda liten knivsudd självständighet som man slänger åt dem. Här får ni lite. Håll tyst nu.

Grrrrr! säger jag.

Det har blivit mycket rårörda lingon under de senaste dagarna. Och linsbiffar och kantareller.

Innan jag somnar läser jag Lighthousekeeping. Det kan vara fyrtionde gången jag läser den boken och ändå är den precis lika magisk. Jeanette Winterson är en ständig inspiratör och på hennes hemsida finns det alltid något nytt att upptäcka.

Inte blod...

men blåbär.



Det blev en paj idag. För att inviga hösten på och fira det faktum att på en söndag går det bra att lägga sig i sängen igen, efter att en har gått upp.


Jag jobbar på att inte stressa. Det kräver aktivt arbete och medvetenhet i orkanformat. För att illustrera: Jag kan få för mig att jag till exempel ska ta en långpromenad. Så långt är allt fint. Sedan kan jag titta i kylskåpet och inse att jag behöver handla. Handla + långpromenad. På vägen ut minns jag att jag borde lämna tillbaka en bok på biblioteket, svara på ett mail, betala en räkning, dammsuga golvet och skriva på min roman. I den ordningen. Sedan gör min kropp precis vad en utbränd kropp gör: Den slår BAKUT.


Detta är ett råd: Försök att bara göra en sak om dagen. Lyckas du med fler saker, gratulera dig själv. Om du inte har lyckas med något annat, så har du iallafall öppnat ögonen och gjort världen den enorma tjänst att du har tittat på den idag
med. Ibland är det det enda som krävs. Att man tittar.
Att världen blir sedd.


Till sist: Några underbara böcker. Att läsa dem är en lycka, att dessa människor har skrivit dem är ett mirakel:
Lighthousekeeping av Jeanette Winterson (Fyrväktaren på svenska)
Beloved av Toni Morrison
Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
To the Lighthouse av Virginia Woolf (Mot fyren)
The God of Small Things av Arundhati Roy (De små tingens gud)