November

Nästan all grönska är borta utomhus men mina tomatplantor växer sig större varje dag. Själv drömmer jag allt märkligare saker och har konfronterats med ett oundvikligt faktum: att jag efter elva års trogen vegetarianism återigen kommer att bidra till den o-ordsspäckade köttindustrin: o-miljövänliga, o-humana, o-resurssnåla (hm, inte mycket till ord det där) och o-hälsosamma... Men. Å andra sidan vet jag att denna lilla hund som snart ska bosätta sig hos oss kommer att ge upphov till så mycket glädje och kraft att det är, eh, om inte värt det så i alla fall inte o-värt det...

Enbart KRAV-kött blir det förstås. Och många kilon mindre per månad än vad en genomsnittlig människa av köttätartyp brukar sätta i sig.

Gudars.

Jag laddar inför skolan som börjar på måndag igen och drar ut på de sidorna jag har kvar på senaste Dykes to Watch Out For-albumet. Älskar det! Huvudkaraktären Mo (författaren Alison Bechdels alter ego) som inte kan hålla sig från att kommentera och kritisera precis allt som händer i världen i form av miljöförstöringar, konservativa politiker, hbt-diskriminering. Hennes vänner är alla aktiva i arbetet för en bättre värld, och åh, intrigerna mellan dem, som alltid i en begränsad subkulturell krets där alla har haft ihop det med alla vid en eller annan tidpunkt eller så råkar de falla för samma tjej eller retar gallfeber på varandra genom att bli alltför normativa i sina ickehetero-parförhållanden. Ge mig mer!!!

Underbara seriealbum

Jag är fast, jag är förälskad, förtrollad, förflaxfixerad vid denna serie Dykes to Watch Out For av Alison Bechdel. Den är smart, sylvass och så hysteriskt rolig att till och med jag, som sällan skrattar högt när jag läser en bok, sitter och vrider mig av fniss i fåtöljen. Har längtat efter att få läsa den här serien och äntligen fanns den på biblioteket, tyvärr bara i de små seriealbumen, inte den stora samlingsboken som också finns. Gå in på Alison Bechdels hemsida så förstår ni vad jag menar.

De små sakernas vardag

Vad finns att göra på en regnmild måndag?

En kan värma sina händer runt en kopp te...

eller ge sig ut och trädspana...

... eller lära sig att sticka en tröja.

Hitta hem

Det är himla fint när en kan hitta hem lite varstans i världen. Senast gjorde jag det i ett omtyckt bokkafé uppe i Umeå där jag utan diskretion plåtade överallt (dock är det här kortet ovan, det bästa, taget av min sambo och medresenär), sörplade soppa och köpte tidningen Horisont. Nog för att jag hade kunnat inhandla både en och tio böcker men det kan jag ju alltid. I alla fall: Bokcafé Pilgatan; ännu en fristad för den ordslukande.

Björkstaden

Visst är det björkar. Visst är det Umeå.

De döda kattornas grotta

På väg hem från Umeå läser jag ut Kapten Nemos bibliotek av Per Olov Enquist. Det är en författare som jag beundrar, även om jag bara har läst en bok av honom innan, Livläkarens besök och lyssnat på delar av hans roman Ett annat liv, som sändes i P1 i somras. En del författare är sådana, det räcker med att en ska läsa några meningar av dem för att känna vördnad för deras arbete. Efter Livläkarens besök var jag inte såld och stjärnsjungande, men jag var berörd och det räcker ända fram till nästa bok.

Så. Kapten Nemos bibliotek. En bok som blivit ett begrepp i mitt huvud redan innan den hamnat i bokhyllan härhemma och som med all säkerhet kommer att fortsätta att veckla ut sig i mina tankar även nu när jag har läst den. Helt enkelt: det handlar om ett utbyte. Två barn i trakten som blivit förväxlade vid födseln och som sedan byts tillbaka, flera år senare. Dessa två barn blir sedan sammanbundna, genom sina livsöden och tidningsrubrikerna om dem och framförallt, genom ett annat barn som skickas till det gröna huset för att hålla en av bortbytingarna sällskap.

Tre barn. Det ena lite äldre, det är Eeva-Lisa, hon har en mamma som det bara viskas om för att hon sägs ha varit otuktig. Eeva-Lisa är Kärleken, både för Johannes (det är honom hon ska hålla sällskap) och för jaget i boken. Johannes och jaget. Jaget och Johannes. Tre barn. Ett mantra: att man antingen är offer, förövare eller bödel. Vem är vad?

Allt handlar om att lägga ihop. Detta är vad jaget i boken inser och upprepar för sig själv, gång på gång, sedan historien har sprungit ifrån honom och han väntar på Kapten Nemos direktiv. Vem är Kapten Nemo? Han är den som skyddar när Människosonen har vänt bort sin uppmärksamhet för att ta hand om någon som har det sämre än en själv.

Alla människor vänder sig bort ifrån jaget, han blir "efterlämnad", inte en gång utan flera. Hans första mamma, hans första pappa, hans mamma efter tillbakabytet, hans Kärlek, till och med kattflickan i de döda kattornas grotta verkar föredra annat sällskap än hans.

Men Johannes. Som jaget delar livsband med. Efterlämnar även han?

Precis som jaget i boken vill jag gå tillbaka till de döda kattornas grotta. Där det sitter ett skelett av en kattflicka och blickar ut. Sedan ska jag bläddra mig igenom historien, innan tillbakabytet skedde och jaget hade en mamma och en säng i det gröna huset och sedan framåt, långt efter, när han försöker att stoppa sin kärlek från att förblöda i vedboden. Ett offer, en bödel och en förrädare. Jag vill veta mer, jag vill läsa om, jag vill lägga ihop.

Inspirerad

Jag säger bara Juliette Binoche. Gudars vilken härligt redig brud!