Redigt bröd

Det här krutbrödet är en variant av "Fruktbröd med nötter" ur boken Under Valnötsträdet av Anna och Fanny Bergenström, som i övrigt är en helt underbar bok. Fick den i julklapp förra året och den har använts och hämtats inspiration från till otaliga måltider. Det jag tycker är så fint med den här boken (och överhuvudtaget Anna Bergenströms sätt att arbeta med mat) är att den är varierad. Det finns så många olika sorters recept och det används olika kryddor (som tillreds på olika sätt) så att maträtterna får karaktär. Ett recept går att kombinera med ett annat, det går att lägga till och ta bort och fantisera själv. Sedan är jag så tacksam över att de råvaror som används är enkla, även om de piffas upp ibland, men det är inte en lyxartikel på en annan (ge mig ett recept till som innehåller tryffel och svindyr ost och jag ska skälla ut dig) utan mat som de flesta läsare har råd att tillaga.

Så, brödet!

Ingredienser:

4 1/2 dl vetemjöl

1 dl havregryn

1/2 dl vetekross

1 1/2 dl grovt rågmjöl

2 tsk bikarbonat

1/2 dl grovhackad mandel (behöver inte skalas, men sköljas)

1/2 dl linfrön

1/2 dl naturella solroskärnor

1 - 2 dl russin

1 dl mörk sirap

5 dl filmjölk

Gör såhär:

Blanda mjöl, havregryn och bikarbonat först. Fortsätt med alla torra ingredienser och blanda sedan ner sirapen och filmjölken. Häll smeten i en smord och bröad form (smörj gärna med en neutral matolja, t ex. rapsolja).

Grädda i nedersta delen av ugnen i ungefär en och en halv timme på 160 grader.

Låt den ligga i formen en stund innan du stjälper upp den. Förvara i kylskåp.

Valptänder, tjugotimmarsdagar

Det har blivit lite svårt att uppdatera den här bloggen. Jag skyller på valptänderna. De små som borrar sig in i de mjukaste fingerlederna och på den ömtåligaste handledshuden. I soffstoppning, strumbyxor, sänglakan. För att inte tala om skosnören. Gudars!

Mina dygn består numera av tjugo timmars vakenhet och fyra timmars bruten sömn. Jag sover i fåtöljen, vid matbordet, mellan ett valpmål och ett annat. Och när jag får lite tid över (när jag inte är så trött att jag måste sova och när Sesam ligger och sömnsnuttar och ser alldeles otroligt lätthanterlig ut) försöker jag att hinna med skolan.

Mina intellektuella samtal handlar mest om bajspåsar och inkallning. Men. Han är det i särklass finaste och mest lyckobringande. Trots de vassa tänderna.

Tamarind och tempel

Förra året fick jag chansen att för skriva.nets räkning bevaka bokmässan i Göteborg. Ett av de bästa seminarierna som jag var på (som gjorde mig sugen på att läsa en ny författare) var det med den indiska författaren Ambai. Nu har jag lånat hem hennes novellsamling Flod som gavs ut på svenska 2008 och det som gör mig mest glad är att den med Birgitta Wallins tolkning inte känns översatt.

En av mina stora sorger när det gäller litteratur är att jag inte behärskar alla språk i världen. Något väldigt viktigt går förlorat när en text översätts från ett språk till ett annat; ofta är det rytmen, balansen mellan det skarpa och mjuka och de nyanser som bor i varje ord. Ett ord är som ett jordklot, det finns hav och mylla och himmel och sprakande livsformer och det är sådant som går att förnimma i en bok när man läser den på originalspråk men tyvärr försvinner det oftast i översättningen. Där blir ord bara information, byggklossar som inte är värda något i sig annat än att tillsammans utgöra det torn de ska vara.

Går det att förstå världen utanför ens eget språk? Det är en lång diskussion och det finns många intressanta teser om det men jag lämnar dem åt sidan just nu.

Flod. En samling med det mesta av Indien i form av kryddor, maktspel, stor natur, andlighet och vardagsgrubbel. Om du som jag älskar detta land så är det fin bok att fördriva bussresan eller sällskapa lunchen med. Läs inlägget jag skrev om seminariet med Ambai på skriva.net.

Sesam

Nu är han här! Äntligen!!!

Bokbuss med hjärta

Har fått veta att Internationella bokbussen här i Göteborg har blivit utnämnd till årets bokbuss. Välförtjänt!!! tycker jag som har haft äran att åka med bussen ut i Göteborgs mer betongbyggda stadsdelar och läsa poesi och hålla i skrivarövningar.
Bokbussen bygger på den vackraste av tankar - att ta litteraturen till platser där människor befinner sig. Särskilt denna bokbuss, som bär med sig titlar på en massa olika språk och dessutom har samma böcker översatta till svenska, för att det ska vara enkelt och roligt att läsa sina favoritromaner på sitt hemspråk och samtidigt lära sig ett nytt.
Att flänga runt från en stadsdel till en annan oavsett väder, att på kort tid låna ut böcker, ställa i ordning så att det är lätt att hitta det en vill ha och ösa ut sin kunskap och sitt tålamod till alla ordhungrande boklånare kräver ork, engagemang och framförallt hjärta och det är något som den internationella bokbussens eldsjälar har mycket av.

November

Nästan all grönska är borta utomhus men mina tomatplantor växer sig större varje dag. Själv drömmer jag allt märkligare saker och har konfronterats med ett oundvikligt faktum: att jag efter elva års trogen vegetarianism återigen kommer att bidra till den o-ordsspäckade köttindustrin: o-miljövänliga, o-humana, o-resurssnåla (hm, inte mycket till ord det där) och o-hälsosamma... Men. Å andra sidan vet jag att denna lilla hund som snart ska bosätta sig hos oss kommer att ge upphov till så mycket glädje och kraft att det är, eh, om inte värt det så i alla fall inte o-värt det...

Enbart KRAV-kött blir det förstås. Och många kilon mindre per månad än vad en genomsnittlig människa av köttätartyp brukar sätta i sig.

Gudars.

Jag laddar inför skolan som börjar på måndag igen och drar ut på de sidorna jag har kvar på senaste Dykes to Watch Out For-albumet. Älskar det! Huvudkaraktären Mo (författaren Alison Bechdels alter ego) som inte kan hålla sig från att kommentera och kritisera precis allt som händer i världen i form av miljöförstöringar, konservativa politiker, hbt-diskriminering. Hennes vänner är alla aktiva i arbetet för en bättre värld, och åh, intrigerna mellan dem, som alltid i en begränsad subkulturell krets där alla har haft ihop det med alla vid en eller annan tidpunkt eller så råkar de falla för samma tjej eller retar gallfeber på varandra genom att bli alltför normativa i sina ickehetero-parförhållanden. Ge mig mer!!!

Underbara seriealbum

Jag är fast, jag är förälskad, förtrollad, förflaxfixerad vid denna serie Dykes to Watch Out For av Alison Bechdel. Den är smart, sylvass och så hysteriskt rolig att till och med jag, som sällan skrattar högt när jag läser en bok, sitter och vrider mig av fniss i fåtöljen. Har längtat efter att få läsa den här serien och äntligen fanns den på biblioteket, tyvärr bara i de små seriealbumen, inte den stora samlingsboken som också finns. Gå in på Alison Bechdels hemsida så förstår ni vad jag menar.

De små sakernas vardag

Vad finns att göra på en regnmild måndag?

En kan värma sina händer runt en kopp te...

eller ge sig ut och trädspana...

... eller lära sig att sticka en tröja.