För älskad kamp

För längesedan bestämde jag mig att om jag någon gång skulle träffa en människa som inte var en kvinna men som jag ändå ville dela resten av mitt liv med, själsligt och juridiskt, så skulle jag ingå registrerat partnerskap. För att. Det är befängt att det finns två olika sorters sätt att bekräfta en och samma sorts kärlek.

Har cyklat och lyssnat på debatten i Studio Ett i P1 och blivit förfärad över några av de (bakåtsträvande, inåtvända) röster som hörts. Att citera rader som att "förlåt oss" för att kyrkan håller på att förändras till det bättre, PÅ RIKTIGT! Och att prata om att det skulle ställa till med svåra problem gentemot kyrkor i andra länder... Hur långt håller det argumentet? När det handlar om att ta ställning för människors lika värde?

Jag hoppas verkligen att förslaget om att människor av samma kön ska få lika rättigheter att vigas i kyrkan som människor med olika. Att säga nej är att rakt ut och med hög röst skrika att svenska kyrkan som organisation är homofobisk. Vilket vissa delar av den kanske är, men långt ifrån alla. Precis som svenska samhället i övrigt.