Inte blod...

men blåbär.



Det blev en paj idag. För att inviga hösten på och fira det faktum att på en söndag går det bra att lägga sig i sängen igen, efter att en har gått upp.


Jag jobbar på att inte stressa. Det kräver aktivt arbete och medvetenhet i orkanformat. För att illustrera: Jag kan få för mig att jag till exempel ska ta en långpromenad. Så långt är allt fint. Sedan kan jag titta i kylskåpet och inse att jag behöver handla. Handla + långpromenad. På vägen ut minns jag att jag borde lämna tillbaka en bok på biblioteket, svara på ett mail, betala en räkning, dammsuga golvet och skriva på min roman. I den ordningen. Sedan gör min kropp precis vad en utbränd kropp gör: Den slår BAKUT.


Detta är ett råd: Försök att bara göra en sak om dagen. Lyckas du med fler saker, gratulera dig själv. Om du inte har lyckas med något annat, så har du iallafall öppnat ögonen och gjort världen den enorma tjänst att du har tittat på den idag
med. Ibland är det det enda som krävs. Att man tittar.
Att världen blir sedd.


Till sist: Några underbara böcker. Att läsa dem är en lycka, att dessa människor har skrivit dem är ett mirakel:
Lighthousekeeping av Jeanette Winterson (Fyrväktaren på svenska)
Beloved av Toni Morrison
Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
To the Lighthouse av Virginia Woolf (Mot fyren)
The God of Small Things av Arundhati Roy (De små tingens gud)