Plommon och skogslycka

Vad är viktigare än tystnaden?
Just nu kan jag inte komma på något. För mig är tystnad ro, att få sjunka ner i sig själv och värmas där, att ta emot varje stund som den kommer, utan förtidsplanering eller larmande väckarklockor. Det är så viktigt att få lyssna på tystnaden. När jag är i Göteborg tänker jag inte så mycket på ljuden. De finns där, ibland rispar de hörselgångarna med metallklanger och fylleskrik men det är först när jag kommer hit, omgiven av stolta tallar och stor himmel som jag förstår vad ljuden gör med mig. De stympar. De stjäl min ro och min röst. Härborta kan jag höra mig själv andas.



På vägen hit lyssnade jag inte på tystnaden utan på Sara Paborns sommarprat. Jag har inte läst hennes debutroman Släktfeber än, men den står på listan. Däremot har jag nu hört hennes sommarprat två gånger och kan tänka mig en tredje. För att. Hon berättar om skrivandet. På det lustfyllda, förälskade sättet som en skapande människa gör. Inte bara det. Hon berättar också om sin egen historia som inte är en rak marmortrappa upp till framgång utan som har tagit år och förtvivlan och förlorat hopp. Det gör nog ofta det. Skapandet är nog väldigt sällan självklar om en väger in allt annat som ekonomisk trygghet, utbildning, vänner, familj... Andra saker som en vill uppleva i livet eller som kanske ställer sig i vägen, som en sjukdom eller en flytt. Eller om en råkar glömma att betala in för CSN-lånet och får en fetingsmäll på 200 kr plus de pengar som en redan ska betala. Jag tror inte någon i regeringen förstår att det inte är garanterat att en har en lön på minst 20000 kr i månaden bara för att en har läst flera år på universitet.

I alla fall, du som har missat detta förträffliga sommarprogram kan fortfarande lyssna på det här.

En mil är det från tågstationen hit till det röda huset. Jag har varken bil eller körkort så jag går. Yes. Med packning, ofta flera kilo tyngre än vad jag tänkt från början. Det går bra. Särskilt nu när jag har investerat i en liten dragkärra att sätta skalbaggeryggsäcken på. Värre blir det nog på vintern, om snön kommer ymnigt som den fortfarande kan göra häruppe. Men. Jag har viljan.
När jag kom fram plockade jag frukt som ska kokas till marmelad och äppelmos imorgon. Middag blev ett glas vin och en krämig vegansk kantarellsoppa gjord på egenplockade kantareller, havregrädde, vitlök och torkade örter. Mmm.

Har börjat läsa Alice Walkers Anything We Love Can Be Saved. Hon är författaren som har skrivit den underbara boken The Color Purple. I Anything We Love... berättar hon om sin egen aktivism och om hur författare kan hjälpa till att göra världen bättre.